Lösenord gadget

måndag 19 augusti 2013

flockblommiga

Växtföljd.... fortsättning



 Bland de flockblommiga även ibland kallade flockblomstriga finns det olika grönsaker t.ex. 

morot, fänkål, palsternacka, selleri.
Det utmärkande för flockblommiga är att de doftar oftast krydda när man tar i dem. Någgra arter är ju också kryddor typ: 
dill 
anis 
kummin

Det som också utmärker flockblommiga är talet 5. Om man räknar bladen, kronbladen, ståndarna och pistillerna är de alla delbara med talet 5. 

Men det finns också några dödligt giftiga arter inom de flockblommiga som odört och sprängört. 

sprängört







söndag 9 juni 2013

Bin



Honungsbin 




Det sociala honungsbiet bildar samhällen. Ett bi bisamhälle består av en drottningen  200 till 300  drönare (hannar) och  på sommaren upp till 90 000 arbetsbin, som är sterila honor. Arbetsbina är organiserade så det finns några bin som står och övervakar ingången till bisamhället, så andra bin, än de idet egna samhället kommer in. Om ett bi hittar en blomsteräng åker den till bikupan och dansar. Dansen visar var blomsterängen finns. På så satt samarbetar arbetsbina och samlar ihop honung. 

Man började troligen hålla bin som "husdjur" för 6 000 år sedan. De ger honung (kolhydrater)  genom att suga upp nektar och samlar den i honungsmagen. Pollen, som innehåller proteiner fäster biet på det bakersta benparet. Där finns en fördjupning i benet omgiven av hår- den kallas för pollensäck. Pollen är binas proteinkälla. Biet bär också med sig vatten och harts från björkpollen. Då biet är fullastad ser den till att balansera lasten så den är jämt fördelad och flyger sedan raka vägen till bikupan. Bin har välutvecklade orienteringsförmåga och hittar till kupan även om man förflyttar dem eller stänger in dem i mörker under en tid.     
Då biet kommer till bikupan, vilar den en stund och går sedan till speciella celler i vaxkakor, där den spyr upp honungen i vaxceller. En del honung förses med lite myrsyra och försluts i vaxceller. Speciellt utvalda bin passar honungen och ser till att den har en bestämd temperatur och luftfuktighet.



arbetsbi


drönare 



drottning

Arbetsbina har en bestämd uppgift beroende på vilken ålder den har. Mellan 0- 5 dagar får den städa kupan. Mellan  6-11 dagar matar biet larver och drottningen. Då kallas de ambin. Då utsöndrar de en degig massa som består av pollen och honung. De fördelar maten olika och de ägg som blir drottningar för mycket näringsrik föda. Det tar också bara 14 dagar för en drottning att bli färdigutvecklad. Ett arbetsbi blir färdigt bi först efter 21 dagar och har fått mindre näring i födan. Alla arbetsbin är honor. Mellan 12 - 18 dagar lastar biet av andra bin pollen och förbereder det för honungsproduktion.De ventilerar kupan och ger den rätt temperatur genom att fläkta med vingarna. Då den är 19- 21 dagar vaktar den bikupans " dörr" och ser till att inga främmande bin kan ta sig in. de känner av inkräktare på lukten. De och testar vingarna samt präntar in hur platsen runt bikupan ser ut.  Mellan 22- 45 dagar samlar bet in föda.

Hanarna kallas drönare. De finns i bikupan och driver på arbetsbina att arbeta. De väntar också på att en nykläckt drottning ska kläckas så de kan svärma med den gamla drottningen. Det betyder att 15 - 25 drönar flyger med den nya drottningen högt upp i luften och befruktar henne. Med sig har den nya drottningen också de arbetsbin som valt att följa henne. 
Då det blir höst börjar bina äta honung och bildar så mycket fett de kan i kroppen, så att de ska överleva vintern. 
 Drottningen blir fem till sju år gammal och lägger som mest 3000 ägg/dag under de varmare årstiderna. De befruktade äggen blir arbetsbin, men de obefruktade blir drönare.  




 Vaxkakorna görs av unga bina som söndrar ut vaxet ur speciella körtlar på bakkroppen. Vaxkakorna byggs sfäriskt om bina får möjlighet att välja själva. Vaxkakor används till ljus, salvor och tvål.

Drottningen lägger ägg hela tiden och arbetsbin finns i hennes närhet och förseglar de vaxceller som drottningen lägger äggen i. Äggen utvecklas till larver och sedan till arbetsbin. Drönarägg och drottningägg får annan mat som larver och blir därför olika arbetsbina. 

Drönarna
Bina är viktiga för pollineringen av fruktträd, raps, ryps och andra odlade växter. Humlor är bättre pollinerare då det gäller bärodingar. klöver och vilda växter. Utan pollinering skulle växter, som är beroende av insekter för sin befruktning, inte kunna bära frukt, bär eller vilda växter. Drönarbina slängs ut ur kupan och dör. 


                                     

Det största hotet mot bisamhällena är Varroa, Det är ett kvalster (ett spindeldjur som är en parasit och tar näring från värddjuret)  som suger ut juice ur biet eller larven och biet eller larven dör av näringsbrist.  Varroa fanns i Indien och bina där var immuna mot den, men sedan vandrade Varroa norrut och spreds över hela Ryssland, Europa och Amerika. Den gör stor skada på drabbade samhällen. De drabbade bina är så försvagade att dragbina, som finns utanför kupan,  behöver dubbelt så lång tid att flyga och bära näring.än bin som inte är infekterade. 

Man kan ta bort drottningen i några dagar och den lukt hon sprider (feromon) försvagas och gör att Varroa tror att bikupan är övergiven och låter då larverna utvecklas ifred.  '

Man behandlar Varroa med myrsyra, mjölksyra, oxalsyra eller ättiksyra.

 Man kan också använda mentol, eukalypton eller kamfer som är doftämnen som då förhoppningsvis lurar Varroakvalstret. Biodlaren behöver också vara noga då han/hon rengör bikuporna, förslagsvis med ånga eller att man bränner bikupan med eld (Men den får inte brinna upp förståss) 

 En annan tanke är att gå tillbaks och använda nordiska bin, istället för medelhavsbin och genom senare äggläggning, längre tid utan yngeltillväxt och mindre antal bin som övervintrar i kupan samt om bisamhället får äta sig mätta och övervintra med egen honung istället för med rörsocker, verkar hämmande på Varroa. 

Ett annat fenomen som uppdagats och som börjat sprida sig är " Colony collapse disorder" som betyder att bina överger kupan. Främmande bin rövar inte honungen ur kupan -  vilket är brukligt. 

Biodlaren vet inte vart bina tagit vägen.

Man har ingen bra vetenskaplig förklaring, men arbetar efter olika teorier:

En av dem är att man använder ett nikotinliknande preparat för att bekämpa skadeinsekter . och nikotin får insekterna att tappa orienteringsförmågan.

En annan teori som vetenskapsmännen arbetar efter är att bisamhällena drabbats av ett virus.

Det finns fler teorier än de jag nämnt, men ingen har kommit upp med en hållbar förklaring ännu. 


söndag 2 juni 2013

en- hjärtbladiga




Växtfamiljer 







De blommor som har en lök kallas monokotyledoner eller enhjärtbladiga på svenska. Det betyder att de första bladet som sticker upp efter det att fröet börjat gro är ett blad- oftast lansettlikt (Se formen på bladet på bilden).






De enhjärtbladig är bl. a. liljeväxter som har både han- och honorgan. Hanorganen kallas ståndare och honorganen pistill eller fruktämne. Om de har blommor är de ofta i lysande starka färger t.ex tulpaner.


 Sverige finns bara lökväxter i trädgården eller förvildade i naturen. 




Kungsängslilja, 



trädgårdstulpam 



vild tulpan 








och vårlök är förvildade former av liljeväxter.




Men även gräs är enhjärtbladiga. 





Det som liljeväxterna också gör är att de egentligen samlar näringen i löken och löken - om man skär sänder den kan ses som bladanlag 




Blommande lök



Stjälken på blomman är relativt tjock och saftig. Färgen på blomman är från början hård och grön men genomgår då den ska bilda blomman en förvandling och bladen blir tunnare och färgrika. 
Man skulle kunna säga att blomman först är foderblad och sedan omvandlas till kronblad.   
















tisdag 28 maj 2013

kvävefixering






Atmosfären innehåller 78 % kväve och 16% syre. 

En del av atmosfärens luft finner sin väg ner i jorden i gångar som maskar och andra jordkryp gjort eller  som då jorden torkat och det blir sprickor. 





Det här är en växtrot med bakterierna i de mörkare blåsorna. 

Den luften kan en del växter använda för att kvävefixera. Kvävefixeringen sker i rötterna och är en symbios (betyder  samspel) mellan luften, växtens rötter och växtens blad. 




Växten saknar kväve i jorden. Bakterierna tar upp kvävet ur luften i jorden och omvandlar den till en form som växterna kan använda. Växterna kan inte omvandla luftkväve utan den görs om till användbara föreningar av bakterierna. Bakterierna i sin tur är beroende av växten och får kolhydrater som växten skickar ner med växtsaft till rötterna.  det blir ett ömsesidigt utbyte av sådant som de behöver. 

Nr vääxten skördas stannar roten kvar i marken och jorden har fått ett överskott av kväveföreningar, som andra växter kan använda nästa år. 













Växter som är närande




V äxtföljd..... fortsättning

De växter som ger jorden näring kallas också närande växter. De tillhör baljfamiljerna (ärtor och
 bönor)


 eller klöverfamiljen /



rödklövee



,


 luzern) men också våra sädesslag - om vi plöjer ner dem igen.



 (havre,




 höstvete, 









höstråg etc).



Bonden kan gröngödsla. Det betyder att växten inte tuggats och flutit genom något djurs tarmsystem för att slutligen bli gödsel, utan den gröda man sått plöjer man ner i åkern igen.
Det ger den odlade marken mer näring i form av kväve och fosfor. 






  







måndag 27 maj 2013

mindre krävande växter


Växtföljd.... fortsättning krävande växter:






squash






pumpa



tomater



majs är också krävande, men inte lika krävande som kålväxter. Men de kräver ändå mer av jorden än den kan ge. 

De växter som både tar och ger är t.ex. lök - både gul och röd. 









Växtföljd


De flesta grönsaker tar mer näring ur jorden än de ger. Det beror ju på  att vi människor skördar dem innan de hinner dö och  multna ner. Det finns växter som ger mer till jorden än de tar. För att hindra att jorden blir utan näring att ge till andra växterna brukar man odla först närande växter och sedan tärande växter. Men för att lyckas med det måste man ju på ett ungefär veta vad som är närande och vad som är tärande växter. Det finns också andra skäl till att inte odla samma växt på samma ställe under många år. På kålväxterna och oljeväxter (raps och senap t.ex) finns en encellig organism som gör att roten blir en klump och inte kan ta upp näring. Sjukan kallas klumprotsjuka och får man in den i en odling ska man inte odla kål eller oljeväxter på 8 år där. Det finns rundmaskar ( nematoder) som förstör morötter eller lök

 morotflugans larver äter på moroten så det blir fula gångar i den. 

och  mögel som förstör potatis. 

Med kunskap om vilka växter som går att odla tillsammans för att skydda varandra från angrepp blir det lättare att odla (samodla). 

Tagetes t.ex. skyddar mot nematoder. 


tagetes

Om man odlar morötter behöver man veta när honan lägger sina ägg. Hon lägger dem runt morotens hals och då hon gjort det vattnar man riktiga jordblötor, så att äggen och larverna drunknar och dör.   


Jorden får kväve av blåluzern, klöver och ärtväxter










Vi människor äter ju inte klöver eller blåluzern. Ärtor däremot finns både i ärtsoppa och som grönt till maten. Ärtor innehåller växtproteiner. Ärtväxterna är en av få arter som kan bygga upp protein. 

Krävande växter är kålväxter:





vitkål, 




broccoli,




savoykål och rödkål


Men varför behöver grönsakerna och vissa blommor skyddas och få hjälp av människan för att överleva? Ja, dels är det ju så att människan förädlat fram grödor som smakar oss. Vitkål till exempel är framodlad för sdina gröna blads skull och moroten för sin rot. Den vilda moroten har mycket mindre rot och smakar inte så sött. 

Det finns alltså många skäl att tänka igenom sin odling och vilka växtföljder som odlingarna ska ha. 

Ni har nu i uppdrag att rita upp en växtföljd med senblommande eller grönskande växter med en växtföljd. De finns har på skolgården. De första fyra är odlingslådorna vid Torpet och dessutom en odling vid sidan om de 4 som ska odlas. 

Det ska dessutom anläggas 4 odlingar nere vid Äppellunden. Ni har alltså 9 platser att skapa växtföljder på. 
Till er hjälp har ni Runåbergs frökatalog, där varje växtfamilj presenteras och man talar om med vilka växter familjen trivs med och vilka växter familjen går mindre bra tillsammans med.

Potatisens betydelse för människan. 




                                                potatis - potatis bildar stamknölar i änden av tunna...


I potatisens hemtrakter i Sydamerika är det en flerårig, 60–80 cm hög ört, som i änden av tunna, reviga jordstammar bildar stamknölar, potatisar. 
Bladen är stora och olikformigt parbladiga, och blommorna (juni–juli) har en stjärnformig, vit, gulaktig, rödaktig eller blå mot blåviolett krona med utskjutande, hopstående, gula ståndarknappar. Frukten är ett grönt, 15–20 mm stort, runt bär. Potatisens gröna delar, inklusive gröna stamknölar, är giftiga av alkaloiden solanin.

potatisåker.



Klicka för stor bild
Potatisblomma



potatisblast.jpg
potatisblast 


potatisfilm
under potatisblasten


Historik (bara för den som är intresserad) 

Ute i Europa hade potatisodlingen på många håll satt fart redan i början av 1700-talet. I Sverige fanns potatisplantor bara i enstaka exemplar i botaniska trädgårdar.

Potatisodlingen inte kom igång på allvar i vårt land, förrän man upptäckt att det gick att göra brännvin av de nymodiga jordknölarna.
I riksdagen förstod man att man kunde använda potatis som råmaterial vid brännvinstillverkning (istället för säd). sverige hade underskott i statskassan då man var tvungen att importera för mycket brödsäd. 
En minskning av  förbrukningen av spannmål vore att få alla som bodde på landet att bränna sitt brännvin av potatis i stället för av säd. Men hur bar man sig åt för att få potatisbrännvin? Riksdagen uppdrog åt en kvinna (Eva de la Gardie) att framställa brännvin av potatis. Hon skrev en uppsats om hur man framställde bröd, brännvin, stärkelse och puder av potatis. Den var så bra att hon blev - som första kvinna- invald i Vetenskapsakademin (1748)  
Det blev inte någon större fart på potatisodlingen. Det dröjde ända till mitten av 1800-talet, innan potatisen blev vanlig som människoföda. Det var svårt att förvara den, utan att den ruttnade eller frös. Odlingssättet ute i byarna tillät inte heller, att potatisen odlades på fälten utan endast i liten skala i de s.k. kålgårdarna. Myndigheterna reglera odlingen, så att den inte skedde på bekostnad av spannmåls-odlingen. Man fick inte bränna brännvin själv, utan staten inrättat kronobrännerier, och hembränning var under lång tid förbjuden. Det fanns dessutom rent allmänt en mot vilja mot potatisen. 
Den sågs som en ersättning till säd, som man möjligen kunde använda under missväxtår. Man blandade faktiskt hellre bark i brödet än potatis. Det var först när hemvändnde soldater från kriget i Preussen tog med sig vanan att äta potatis som den blev mer känd som människoföda.
Då infördes också potatislov -Alla svenskar bodde i stort sett på landet och skolbarnen som var tvungna att gå minst 4 år i skolan- fick ledigt för att hjälpa till med skörden och potatisen. (Det är därför elever i Sverige fortfarande har höstlov). Utan potatis kunde människornai nte överleva.

Förbudet mot husbehovsbränning togs bort, Under 1800-talets första decennier mer än femdubblades produktionen i landet. Man kommit på nya ekonomiskt lönande bränningsmetoder. Det medförde en omåttlig brännvinskonsumtion i alla folklager. Det i sin tur banade väg för såväl nykterhets- som frikyrkorörelsen. När husbehovsbränningen definitivt förbjöds 1855, fanns det stora uppodlade potatisarealer. Odlingarna blev emellertid kvar, och det var först nu som potatisen på allvar började användas till föda för både djur och människor.  


kupa potatis med häst